SelfDisposed

Jag ligger på kvällarna ibland och önskar att jag hade horse att skjuta i mig, försvinna in i ett drug-induced paradis.

Men jag är smart nog att veta att det bara är en tillfällig lösning.
När man kommer tillbaka är det till ett anxiety-induced helvete.
Vad är värst, att leva på topp och sen på botten eller att bara ligga kvar i samma mediokra lunk hela tiden?

Jag skulle ge mig själv tre år att leva om jag fick fri tillgång till alla droger som finns.
Skulle vara tre helt sinnesjukt roliga år dock!